urmittperspektiv

Sabina Riverland

Annons

När man tror att man ska dö coolhetsdöden…

 

Alltså… Jag är själv hemma ikväll! Och jag är sällskapssjuk! Jag skrev lite med en barndomskompis nu och fick ett sånt flashback från när jag bodde hos pappa i Gnesta ett tag..

Bara måste försöka återberätta det här. Haha.

När jag gick i sexan så flyttade jag 26 mil från Eksjö till Gnesta hem till min pappa och trodde att livet skulle bli SÅÅ mycket coolare att få bo så ”nära” Stockholm och allt vad de innebar. Och med coolare menar jag COOOOLARE, jag var ju redan stentuff som det var enligt mig själv…. 😀

Jag flyttade dit mitt i en termin hastigt o lustigt och Erika var min enda kompis när jag kom dit…  Jag kom dit 12 år gammal, rouge på ögonlocken, orange slingat hår, säkerhetsnålar i byxorna, dubbla bh-ar, cigg i mungipan och med konstig dialekt. Jätte spännande och sjukt irriterande enligt dom animagedra kan jag tänka mig.

Jag har ju alltid varit lite av den värsta sortens killtjusare och blev såklart kär direkt i han som va skolans ”häftigaste”, som alla andra också var kära i. Och stackars Erika som redan var kompis med dom flesta coolisarna från Gnesta och samtidigt kompis med mig som snabbt blev jävligt utfryst från dom äldre brudarna för att jag minsann ”inte skulle komma här o tro att jag var nått…” Eller rättare sagt; Åk hem till Danmark med dig igen din jävla skånefitta!!” De var hårda bud på den tiden.. Men Erika stod vid min sida tillsammans med Patricia och Madde som jag umgicks med då, vi tjuvrökte i skolan, drack hembränt utanför skoldiscona, piercade oss med knappnålar på syslöjden och hånglade med killarna bäst vi bara orkade… Inte så taktiskt när man ska smälta in i en ny skola kan tyckas, men är man tuff så ÄR MAN! (Läs med stooooor ironi. Tack.)

Iallafall, poängen är inte ens rolig. Men de sitter kvar så jävla hårt i mig så jag måste, haha.

Erika som var kompis med alla gäng tog iallafall med mig till några tjejer som var äldre än oss, dom hatade mig och jag var inte intresserad av någon  charmkurs direkt så jag stod en bit ifrån dom när vi träffades den gången (gången innan hade dom stått på torget och dragit mig i håret o sagt att jag skulle ge fan i killarna som dom ville ha..) haha. Men ja, jag stod där och spelade snake under tiden dom pratade iallafall, kedjerökte och stod o vippade på foten sådär häftigt bara för att ja, hålla bitchigheten uppe typ! Det var  kullersten där med. Och tog en jävla tid.. Till sist så skrek ja till på Erika och frågade om hon skulle med ner på byn igen, och de skulle hon. Så hon gick ifrån sitt tjejgäng till mig och jag kände mig as tuff. MEN SEN, när jag väl skulle gå. Då hade hela min högra höft låst sig pga att jag stod som jag gjorde så när jag skulle trampa iväg där så var det liksom… Ah jag vet inte! Men tänk er att jag var förlamad i ena kroppshalvan och skulle gå iväg coolt o bara; tja tja bitches… HAHAHAHA. Lyckades inte. Men jag kan tänka mig att dom skrattade.

Tråkig poäng va? Men de va så jävla pinsamt! Haha. Är glad att jag la ner den där attityden rätt snabbt, mycket smidigare att vara glad och trevlig istället! ;D

Nu ska jag skriva min operationsberättelse till er! Så hörs snart igen. PUSS!

 

 

 

Kommentarer
urmittperspektiv

Kommentera

Annons
stats