urmittperspektiv

Sabina Riverland

Annons

Jag köper ett gymkort..

Alltså, jag är 25 år. Och jag känner mig själv JÄVLIGT väl! Men ändå händer detta gång på gång på gång….

 

Maj –

Yes!! Äntligen får jag börja träna igen efter mitt uppehåll pga operationen. Så jävla pepp! Skaffar svindyrt gymkort redan nu så kan jag börja träna som in i helvete (lugn träning säger läkaren) och kanske tajta till allt mjukt innan sommaren..  Och under semestern när alla är lediga så hinner ju jag åka in till gymmet varje dag i princip! Sjukt bra idé!

Juni –

Jaha, de kanske stämmer det där alla sa att de skulle vara svårt att komma igång med träningen igen efter ett långt uppehåll… 3 pass gills ju knappt!! Jag börjar på måndag, MINST 3 ggr i veckan. Inga ursäkter!

Juli –

Va bra det gick, det kommer alltid något roligare emellan! Jaja, snart semester och allt ju. Jag börjar i höst.

Och på hösten så brukar jag faktiskt ta tag i träning och bra mat! Men jag blir så trött, varför håller man på såhär?! Alla mina kompisar är likadana med det här också. Vem försöker man lura liksom? Haha.

Tar en glass till nu, det är ju Lotta på Liseberg och allt! Men till hösten, DÅSÅ!! 😀

// 62 kilo vill bli 57 kilo. Fast inte idag!

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

  1. Lollo

    Hej
    Väntar på din del 2 berättelse
    Men undrar hur mycket betalade du för din bukplastik för har hört så olika priser så blev lite förvirrad
    Även hur länge du inte kunde ta hand om barnen själv? Har en liten pojke på 1 år och får inte ihop det med att jag inte kan ta hand om honom då ingen kan komma över 2 veckor

    Gärna förre efter bild också fina Sabina:)

Se fler...

Steg 1. Konsultation

Nu har jag dragit ut på det här länge nog, och ändå vet jag inte vart jag ska börja…?

Men första steget var ju konsultationen så jag tänker börja där! Det är såhär, alla jag känner och vet om har opererat sig hos kosmetisk kirurgi i Jönköping el. Falköping. I december när jag googlade runt lite så såg jag på deras sida att det var gratis konsultation hela månaden och impulsiviteten inom mig kokade över för jag visste att det var möjligt äntligen!! Jag bokade en tid i Jönköping och åkte dit. Såklart. Sköterskan jag träffade där klickade jag inte alls med, hon visade mig ungefär före och efter bilder i en pärm, pratade lite om alla skyldigheter jag hade och när vi pratade om storlek på brösten så gav hon mig bara två implantat på 450 cc och 500 cc and thats it. Hon tog bilder och kände på mig också och sa; ”här kommer du behöva både en stor bukplastik, bröstlyft och inlägg för att det ska bli bra.” När vill du boka tid?

image

Jag började gråta. Min kropp…. MIN KROPP!! Hur blev det såhär? Varför har jag så tråkiga gener?! 120 000 kronor. Helt sjukt. I min förskönade tanke så hade det kanske räckt med en liten bukplastik alternativ fettsugnig och en bröstförstoring.. Men nejdå. 120 000:- ville dom ha, och operationerna kunde bara göras vi två olika tillfällen…

Mitt självförtroende sjönk ännu mer eftersom att sköterskan bekräftade mitt missnöje medan alla andra tyckte att jag var fin som jag var och att jag bara larvade mig… Fan!

En månad av desperat googlande på diverse skönhetskliniker följde, jag jämförde både omdömen, läkare, priser och bilder! Nördade ner mig totalt…..:)

Men sen sa magkänslan stopp på en klinik som heter citadellkliniken och ligger i Malmö/Landskrona. Jag sket i att det var 32 mil enkel resa för detta kändes verkligen rätt!! Jag bokade tid hos Dr Cosmo enbart för att dom snyggaste brösten jag kunde hitta var gjorda av honom! Annars verkar alla läkare kanon där! :) Jag tog tåget ner den 23 januari och åkte dit, men då var jag redan förberedd på vilka ingrepp som var aktuella så då blev jag inte ledsen men däremot var det en himla skillanad på bemötande och kunskap! Jag tog av mig tröjan och han sa även han stor bukplastik, dels för hänget jag hade men också får det stora glappet mellan mina magmuskler som inte dragit ihop sig efter graviditeterna. Och efter de tog han ogenerat tag i ena tutten och tryckte in det i ett 2 dl mått och mätte ”hänget” och sen så sa han; ”Hur stora vill du ha? Det är ett lyft som krävs här.” Så stod han bakom mig i spegeln och höll upp mina bröst med fingrarna och släppte ner igen. Upp och ner, upp och ner.. Boom. You sexy maddah fucker!!

Jag fick peka på en bild med 5 olika alternativ iallafall och jag sa att jag ville ha stora runda bröst, men inte för utmanade. Hur nu de lät?! Men ja, jag visade bilden på dröm brösten och han sa då att dom där brösten hade han gjort och det implantat skulle inte passa på mig för jag var både kortare och bredare så då skulle jag bara se stor ut. Så de var ju hårt och ärligt sagt direkt efter att jag gått ner 10-15 kilo.. Men rakhet gillar jag så det var bra!! Han rekommenderade 485 cc ultra high profile och det var också så det blev!

Vilket geni!! Dock en aning nonchalant och lite dålig på att svara, men absolut värt det ändå!

Dessutom sa han att båda operationerna går att göra samtidigt och priset landade en BRA bit under 120 000:- tack och lov!

Jag bestämde mig på pricken, här ska jag operera mig!! Gud vilka lyckokän

imageslor som bubblade runt den tågresan hem igen!!  Härligt!

Nu måste jag sova känner jag men imorgon kanske jag hinner med dagen D, då det gällde!! :) Bra för bearbetningen det här med ju! Trevlig kväll på er! PYSS.

 

 

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. Ulle

    Hej!
    Härligt o läsa:). Jag har också gjort en stor bukplastik för några veckor sedan. Undrar när du började göra hushållsgrejer? Ja är pigg o rastlöst men samtidigt vågar ja inte göra för mycke än? Bar du på dina barn tidigt efter op? Kommer du ihåg när du började cykla efter? Har du tungt jobb? Själv har jag ett fysiskt krävande jobb o oroar mig för att de ska bli för tungt. Men men nån gång måste man ju börja:). Hur menar du att du fortfarande känner av i buken? Stramar de fortfarande? Var du aldrig rädd att det skulle brista inombords? Hoppas på svar från dig:). Hade varit kul o få svar från nån som vet hur det är;). Kram

Se fler...

När man tror att man ska dö coolhetsdöden…

 

Alltså… Jag är själv hemma ikväll! Och jag är sällskapssjuk! Jag skrev lite med en barndomskompis nu och fick ett sånt flashback från när jag bodde hos pappa i Gnesta ett tag..

Bara måste försöka återberätta det här. Haha.

När jag gick i sexan så flyttade jag 26 mil från Eksjö till Gnesta hem till min pappa och trodde att livet skulle bli SÅÅ mycket coolare att få bo så ”nära” Stockholm och allt vad de innebar. Och med coolare menar jag COOOOLARE, jag var ju redan stentuff som det var enligt mig själv…. 😀

Jag flyttade dit mitt i en termin hastigt o lustigt och Erika var min enda kompis när jag kom dit…  Jag kom dit 12 år gammal, rouge på ögonlocken, orange slingat hår, säkerhetsnålar i byxorna, dubbla bh-ar, cigg i mungipan och med konstig dialekt. Jätte spännande och sjukt irriterande enligt dom animagedra kan jag tänka mig.

Jag har ju alltid varit lite av den värsta sortens killtjusare och blev såklart kär direkt i han som va skolans ”häftigaste”, som alla andra också var kära i. Och stackars Erika som redan var kompis med dom flesta coolisarna från Gnesta och samtidigt kompis med mig som snabbt blev jävligt utfryst från dom äldre brudarna för att jag minsann ”inte skulle komma här o tro att jag var nått…” Eller rättare sagt; Åk hem till Danmark med dig igen din jävla skånefitta!!” De var hårda bud på den tiden.. Men Erika stod vid min sida tillsammans med Patricia och Madde som jag umgicks med då, vi tjuvrökte i skolan, drack hembränt utanför skoldiscona, piercade oss med knappnålar på syslöjden och hånglade med killarna bäst vi bara orkade… Inte så taktiskt när man ska smälta in i en ny skola kan tyckas, men är man tuff så ÄR MAN! (Läs med stooooor ironi. Tack.)

Iallafall, poängen är inte ens rolig. Men de sitter kvar så jävla hårt i mig så jag måste, haha.

Erika som var kompis med alla gäng tog iallafall med mig till några tjejer som var äldre än oss, dom hatade mig och jag var inte intresserad av någon  charmkurs direkt så jag stod en bit ifrån dom när vi träffades den gången (gången innan hade dom stått på torget och dragit mig i håret o sagt att jag skulle ge fan i killarna som dom ville ha..) haha. Men ja, jag stod där och spelade snake under tiden dom pratade iallafall, kedjerökte och stod o vippade på foten sådär häftigt bara för att ja, hålla bitchigheten uppe typ! Det var  kullersten där med. Och tog en jävla tid.. Till sist så skrek ja till på Erika och frågade om hon skulle med ner på byn igen, och de skulle hon. Så hon gick ifrån sitt tjejgäng till mig och jag kände mig as tuff. MEN SEN, när jag väl skulle gå. Då hade hela min högra höft låst sig pga att jag stod som jag gjorde så när jag skulle trampa iväg där så var det liksom… Ah jag vet inte! Men tänk er att jag var förlamad i ena kroppshalvan och skulle gå iväg coolt o bara; tja tja bitches… HAHAHAHA. Lyckades inte. Men jag kan tänka mig att dom skrattade.

Tråkig poäng va? Men de va så jävla pinsamt! Haha. Är glad att jag la ner den där attityden rätt snabbt, mycket smidigare att vara glad och trevlig istället! ;D

Nu ska jag skriva min operationsberättelse till er! Så hörs snart igen. PUSS!

 

 

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Varför övervägde jag en bukplasik?

Här kommer tankarna kring min kropp och anledningarna till operationen…

Och allting började för nästan 5 år sedan när Wilmis låg i min mage. Ingen är väl någonsin helt nöjd med sin kropp egentligen, men alla hormonella förändringar på MIN kropp under denna graviditeten har tagit väldigt hårt psykiskt på mig! Kilona rusade iväg, huden sprack, det gjorde ont överallt, jag kunde inte röra mig ordentligt, kände mig aldrig fin i några kläder, kände mig sviken av dåvarande kompisarna och ingen blev sådär wow-glad över att jag och min sambo skulle ha barn. Samtidigt var det svårt utan en fungerande relation med mina föräldrar när det var så mycket saker som hände med livet just då! Och nu till och med 5 år senare kan jag i ärlighetens namn att jag hatar att va gravid… Sån himla tur att jag fått sånna underbara döttrar som plåster på såren iallafall! 😉 MEN! Att vara 20 år som sagt och känna sådär samtidigt som omgivningar plågar en med att ”du som är så ung kommer återhämta dig fort utan en skråma på kroppen du.. Kolla på henne, hon va ung, hon är snygg…” till att 23 kilo senare kliva in på BB med bristningar från jävla knävecken till revbenen, göra glädjeskutt upp på vågen efter förlossningen, bombsäker på att gått ner minst 10 kilo ”som alla lovat” för att sen upptäcka att ja nä men, 3 kilo försvann. FAN VAD KUL!!!

Ni kan ju förstå vad vacker jag kände mig där på förlossningen när jag går in helt förstörd på toan för att ta mig ett bad mot alla värkar och sköterskan kommer in och säger ”jaha, du ska bada naken du. Annars får man ju ha badkläder på sig om man vill..” Pino!! Och så när hela stoltheten och allting är som bortblåst ställer jag mig upp och vaggar bort till badkaret… Ja då öppnar Sebbe truten och säger ”Meh, du har ju lila bristningar på röven också.. fränt!” Aldrig känt mig så attraktiv typ! Lovar.

imageÅh hatar att skriva långa texter egentligen, kommer jämt på sidospår med alla andra miljoner tankar som svävar förbi… Som i de riktiga livet alltså.

Iallafall!!

Efter den graviditeten och kampen till att komma ner till mina 60 kilo igen och än en gång upptäcka att, såhär såg jag ju inte alls ut förra gången jag vägde 60 kilo var förjävlig!! Jag vet att det är ett jävla snack om att bristningar är naturligt och kärleksränder och allt vad dom kallas, och jag har inget emot dom. Så länge dom inte vistas på min kropp. Och i och med överflödet bristningar så blev det ju automatiskt en himla massa häng på magen eftersom att trasig hud inte går att träna fast. Så redan där vad jag beslutad om att göra en bukplastik när båda barnen var avklarade!

När det var väl var dags för den andra graviditeten sen 2,5 år senare så började vikten att skena efter v22 och den gången lyckades jag uppnå 80 kilo men som ”tur” var så blev det inte så hemskt mycket mer bristningar då.. Och då kom också rädslan; jag har fått 2 friska och underbara döttrar. Kanske jag bara ska vara nöjd med mig själv och försöka träna bort allt istället….

Man kan säga att jag kämpade på tills tålamodet tog slut. De vill säga 10 månader! Och min motivering löd ungefär såhär: Jag är 24 år. Jag vill va fin. Jag vill trivas som jag är utan att känna mig tvungen att göra narr av mig själv genom att daska till den där degklumpen med mina kompisar och hånflina fult… Har alltid tänkt så att om jag påpekar mina fel öppet så slipper folk gå omkring om viska om att jag minsann inte alls är fin… Konstigt kanske men… Slippa skämmas och SLUTA få folks äckliga blickar på mig. Kunna bära upp tighta kläder, kunna ha sex utan att behöva skriva regellista på att ”tar du på magen så är du dödens” och sist men inte minst, slippa kommentaren ”men gumman, du har ju fått barn…” Jag tycker att graviditet och barn är helt fantastiskt. Men jag sväljer inte den om att man kan se ut hur som helst bara av den anledningen. Om man inte trivs med de vill säga, men de gör inte jag!

 Tack för att du lyssnade! 😉 hörs nästa gång!

PUSS!

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. urmittperspektiv
    urmittperspektiv

    Peter cosmo opererade mig!! :) kör på! De är värt att åka men bit om man tänker på att de gäller hela livet :) lita på magen! :)

  2. annelie

    Vilken läkare på kliniken opererade dig? Vill så gärna med, men bor i sthlmhar en liten 10 månaders bebis så vet inte hur jag ska få ihop det
    Känner verkligen igen mig:(

  3. Lina

    Snälla skriv din OP skulle uppskattas sitter själv och tänker på att göra en på citadell men är orolig resultatet smärtan osv

Se fler...

Sedär ja….



7 månader sen mitt första och senaste inlägg!

Jihaaaa vilket toppbloggare ho ä!

 

image

Hur som helst, det kommer nog aldrig bli någon toppblogg det här heller, men det är roligt att ha någonstans att skriva av sig på och om ni vill delta så varsågod! :)

Det har hänt mycket i mitt liv sen den 1 december 2014 ska ni veta.

– Moa har fyllt 1 år

– Wilma har fyllt 4 år

– Jag har börjat jobba heltid

– Huset renoveras

– Bilar kommer och går

– Jag har gjort min efterlängtade bukplastik och bröstlyft + förstoring

– Vi har skaffat katt

– Jag har blivit snäll mot mig själv

– Och sist men inte minst, det ska bli bröllop!!

Givetvis så kommer det sistnämnda bli ett återkommande ämne som ni förstår! :)

Men först ut blir ett inlägg om min operationsupplevelse hos Citadellkliniken i Landskrona! :)


Kram Sabina




 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats